oh yeah, karma yeah!!!!

jag har nu klarat 4 av mina 5 ämnen, ett prov kvar på fredag som jag hoppas jag kan naila också. Jag klarade alltså min corporate finance. Jag behövde 123 poäng till för att klara kursen, jag fick 147 poäng. SÅ hola marginal!! Lyckan är total!
Jag kan alltså åka hem med massa D i bagaget, (man är ju inte direkt en overachiever.... ;D)
life is good! NYC here i come!!!
BLAW- The Legal Environment PASSED
POM- Productions, Operations and Management PASSED
CORP- Corporate Finance PASSED
FMIS- Financal Statement Analysis PASSED? (har inte fått mitt slutbetyg på semester projectet!)
ACCT- Acoounting VEMVET?

everything i've done here has lead to this moment.

FINALS!!!!
amagad amagad.
Jag kommer do efter den har veckan! Jag har precis lamnat in ett arbete, sa nu har jag 4 av 5 kvar. Jag ar redan helt slut, sov 2 timmar i natt, vaknade 7.30 direkt till bibblan, 3 koppar kaffe, maste skita, tur nu an senare (typ under tentan), fan jag ar trott, hinner inte sova, ata far jag gora i farten, aaaaaaaaaaaaah dont panic.

2 veckor exakt, sen ar jag hemma <3
update: har klarat två finals med marginal, ett arbete som är inlämnat som jag tror jag har klarat (han rättar alltid så snällt!!!), två kvar! Det svåra imorgon, corporate finance, jag måste få 123 av 200 poäng för att klara mig!!! nervigt!!

som taget ur mina tankar och känslor!

Detta är från bloggen http://rodeo.net/niotillfem/, en tjej som lever drömlivet! Hon bor i New York och ALLA är säkert jätte avis. Jag ska inte säga att jag har det så fancy, men jag är ju ändå i USA, i drömmarnas land. Jag känner precis som hon gör. Det är svårt att förklara till er kära där hemma att man är lite ledsen ibland och att det är svårt att säga att man längtar hem. För att man ska verka cool och skithäftig för att man är här. Nu har jag bara varit här i 4 månader, när jag lämnar landet kommer jag att ha varit här i ca 5 månader. Jag är inte perfekt och jag är inte en sån cool människa som kan lämna min familj och mina vänner utan att känna någonting. Bloggkommentatorerna nämnde i sin blogg om hur deras gymnasievänner pratade om att lämna staden och landet medans dom själva fick en klump i magen. Jag kände precis samma sak. Jag ÄLSKAR min familj och mina vänner så otroligt mycket att tanken att vara borta från dom än längre period gör mig galen. Jag skiter i vart jag bor i framtiden, men bara jag har mina vänner och familj på tryggt avstånd. Jag vet vart min gräns går och jag har testat på att leva här. Jag älskar USA det gör jag, och jag ska ta vara på varenda minne jag har fått härifrån. Nu är det dags att njuta va? Dom säger ju att efter man har kommit hem vill man bara tillbaka igen? Vem vet?
Ett väldigt seriöst inlägg kankse?
Jag vill självklart resa i framtiden, jag ÄLSKAR att resa, men det blir max två månader!! ;)
kärlek från minnesota <3<3

the best one yet

this is a conversation between me and a fellow classmate in one of my five classes(!).
Him (i dont know his name): I've always been curious, where can I find Swelen on the map?
Me: Um, do you mean a city or country? (i had no idea what he was talking about?)
Him: No, where you from!
Me: Sweden?
Him: Yeah, thats right!! Thats what you call it!!
Me: O.o
hehe, life!

RSS 2.0